malligator.se

Ztormen är igång igen efter sin skada. För cirka en månad sedan halkade han när vi tränade på hopphindret. Han brakade in i hindret. Detta resulterade i att han fick en rejäl smäll i ljumskarna. Jag tog först ingen större notis av detta. Han verkade helt ok. Men efter ett par dagar började han kompensera sitt rörelseschema i vissa övningar. Jag åkte iväg med honom till Camillas Rehab i Höör. Jag ville att hon skulle känna igenom honom. Hon fann att han hade smärta i framförallt i ena ljumsken. Camilla påbörjade en laserbehandling av denna. Dagen efter hade han rejält ont. Sedan vände det. Sakta men säkert har han blivit bättre och bättre. Vi har avslutat behandlingen. Men jag har tagit det väldigt lungt med honom i snart en månad. Det har i princip varit koppel promenader som gällt. Men som alla vet är det inte helt lätt att ställa av en hund, som är tillvand till en relativt stor träningsdos. Vi har kört lite, lite lydnad, på ett väldigt lungt och kontrollerat sätt. För några dagar sedan började jag så smått att trappa upp dosen litegrann. Och till min stora glädje verkar han helt återställd från sin skada. Igår så körde jag några spårupptag. Det gick inte helt som önskat. Han letade rätt på spåret snabbt och lätt. Men det var ingen analysfas överhuvudtaget. Han bara valde ett håll. Så idag gjorde vi om samma övningar igen. Och det verkade som om att den värsta energin har lagt sig. Jag gjorde tre stycken upptag. Och han analyserade alla tre. Han valde rätt håll. Skönt att se. Man blir alltid lite orolig när man ser ett sådant beteende. Ztormen är skitlycklig att han får arbeta ihop med sin husse igen. Han är en liten arbetsmaskin. Han vill inget annat än att jobba ordentligt med kropp och hjärna. Jag körde även lite uppletande med honom. Jag fann en bra ruta som var lite jämn och inte allt för mycket bråte. Jag körde med fyra föremål. Det gick riktigt bra. På de tre första föremålen var det inget tugg. På sista föremålet fanns det lite vibrationer i käkarna på honom. Men på det stora hela var jag mycket nöjd med vad jag såg.

Ikväll ska Ztorm och jag åka ner till Höörs Bk. Jag tänkte gå några svängar, och framförallt så känner jag att det är hög tid att komma igång med framåtsändandet igen. Det har blivit lite si och så med detta sista tiden. Kattis tränar på som vanligt med sina tjejor. Det är roligt och se utvecklingen i lilla Yxzi. Lilla och lilla, förresten. Hon har börjat bli en stor tös. Det är fantastiskt att se henne spåra. Hon låter som en liten dammsugare i terrängen. Kattis har varit noga med markeringarna redan från början. Och detta har gett resultat. Hon är säker i sitt markeringssystem. Det bådar gott för framtiden. Det finns en hel del likheter mellan Yxzi och Ztorm. Men det är kanske inte så konstigt. De har trots allt samma mamma. Till er alla, ha ett riktigt GOTT NYTT ÅR!

GOD JUL & GOTT NYTT ÅR!

ÖNSKAR VI ALLA VÅRA VÄNNER. HA DET RIKTIGT LUNGT OCH SKÖNT I HELGERNA.

Förra veckan blev av olika anledningar en vecka med minimalt med träning. Trots detta hann vi med att träna med Sara Lindström och hennes kamrater. Det var lördag, det blåste och regnet vräkte ner. Vår första tanke var att vi skulle kört sök. Men dessa planen fick vi ändra radikalt. Sara fixade ett ridhus i Helsingborg. Rihuset var nog det finaste jag varit i på mycket länge. Vi började med att köra lydnad en och en. Ridhuset var så pass stort att man kunde köra de flesta moment. Förutom inkallandet med ställande och läggande, så fick man plats med övriga moment. Det tränades på alla håll och kanter. Det var roligt att se lite nya ansikten. Framförallt se hur de tänkte och funderade runt omkring hundträning. Jag och Ztormen hade ett riktigt bra lydnadspass. När folket började bli klara med sina hundar i lydnaden, drog vi igång skyddspasset. Ztormen och jag började med transporter. Dessa gick relativt bra. Vi nöter som vanligt positionen. Inledningsvis belönade jag allt bakåt. Efter att vi traskat omkring ett tag så ville jag testa ett överfall. Övningen arrangerades efter alla konstens regler. Ztormen avvärjde kraftfullt och skötte detta kanon. Jag kände att han låg i hand hela tiden. Jag blev mycket glad. På pass två, så körde Ztorm och jag korgbevakning. Även detta gick bra. Om än att han vid ett tillfälle stötte om. Vi fick se en Ztorm som inte lyssnade på figgen. Jag ville att figgen skulle hjälpa honom ut i bevakningarna efter stötarna. Men Ztormen laddade istället upp. Detta var inte bra. Jag skulle gärna vilja att han oavsett figurant var lite mer lyhörd mot dessa. Och inte försöka dominera dessa. Men sådan är det lilla livet. Det gäller bara finna en metod som han köper fullt ut. Vi har inte kört korgbevakningar särskillt ofta. Men jag har sett dessa tendenser förut. Framförallt på okända figgar. Kattis och tjejorna, Puma och Yxzi körde inget skydd denna dag. De inriktade sig fullt ut på lydnad. Det ser förbannat trevligt ut.

På måndagen var vi nere på Höörs Bk och körde lydnad ihop med Magnus Åscot. Jag hade ett riktigt bra pass ihop med Ztorm. Det flöt på, och humöret var på topp. Jag körde igenom samtliga moment i elitklass. Jag ville se hur det fungerade om jag satte ihop allt till en enhet. Jag agerade som jag brukar göra på tävling. Med ett undantag, jag belönade honom i dutten efter utfört moment. Jag brukar aldrig köra alla momenten rakt upp och ner. Men jag fick många trevliga svar. Ztormen älskar lydnaden. Jag måste erkänna att även jag börjar tycka det är rätt roligt. Förr har jag sett lydnaden som ett nödvändigt ont. Jag har varit mer road av skogsarbetet. Sakta men säkert börjar syndaren vakna! Jag börjar se tjusningen i detta. På tisdagen var vi som vanligt på vår hemmaklubb. Jag åkte ner tidigare för att slipa lite i lydnaden. Vera och Perra brukar vara på plats tidigt på våra sammankomster. Men inte idag. Så när de dök upp så var jag näst intill klar med de moment som jag tänkt slipa på. Det var hoppet, stegen framåtsändandet och krypet som fick sig en extra duvning denna kväll. Det gick mycket bra. Jag gick upp till bilen och satte täcket på Ztorm. Sedan gick jag ner till Perra och Balder som höll på med framåtsändandet. Balder har börjat förstå vad som förväntas av honom. Det är mycket nära ett fullt moment. Perra funderade som vanligt på hur han skulle få polletten att ramla ner helt och hållet. Balder är en mycket lyhörd vovve, på gott och ont. Han gör allt för sin husse, och vill verkligen vara till lags. Detta kan emellanåt bli lite fel. Framförallt om Perra visar lite missnöje i momentet framåtsändande. Vi diskuterade ett alternativ som skulle kunna fungera bättre. Där Perra bara står för det roliga och trygga. Och att Perra stöttar och belönar istället. Problemet var att Balder kan få lite väl bråttom emellanåt. Då blir Perra gramsen, och försöker korrigera med rösten. Detta resulterar i att Balder ökar avståndet istället. Perra testade att göra lite annorlunda. Han berömde och ställde honom när han fick för bråttom. Gick upp och belönade honom framifrån. Balder köper detta. De hade flera skick som var riktigt vackra att titta på. På skyddet körde jag och Ztorm som vanligt transporter. Vi testade även ett civilsändande. På första civilen gned han korgen på figuranten. Jag hade bett figgen att han skulle bli riktigt arg på Ztorm om detta hände. Vilket han blev. Jag kallade tillbaka honom. Och vi gjorde om övningen. Då gick det klockrent. Ztorm behöver emellanåt få veta att det inte är han som styr föreställningen. Vi avslutade kvällen med korgbevakningen. och framförallt lades tonvikten på att han skulle backa ut rejält efter stötarna. Jah lät figgen sköta detta. Jag stod bara passiv och tittade på. Och berömde Ztorm när han gjorde rätt. Det var en sån där kväll, när allt går sådär riktigt bra! Ni vet vad jag menar. Vi åkte hemåt glada i hågen. I kväll ska jag ner till Höörs Bk och köra lydnad. Kattis kommer senare med tjejorna.

Igår kväll var hela styrkan samlad på klubben. Vi skulle köra lydnaden och lite skydd. Som vanligt var Vera och Perra på plats när jag och Ztorm dök upp. Även Magnus var tidig denna kväll. Magnus hjälpte Vera och Signe med lydnaden. Perra höll på med stegen. Jag kände mig enormt sugen på att träna med Ztormen. Jag började med Linförighet och fria följet. Ztormen var mycket koncentrerad och med på noterna. Jag gick lurigt för honom. Så det ville till att han var med i svängarna. Han gjorde ett riktigt bra jobb. Ögonen lös av lycka på honom. Han tycker det är roligt med lydnaden. Vi gjorde en rak inkallning för en gångs skull. Det är mest inkallningar med ställande och läggande nu för tiden. Det var roligt att se att han tänker bakåt i detta moment. Han kom i ett fint tempo, och var beredd på att få ett nytt kommando. Sedan övergick vi till att köra framåtsändandet. Vi tragglade en hel del. Jag var mycket nöjd på hur han presterade på slutet av vår övning. Han har börjat förstå att han ska ut i full galopp, för att sedan växla tempo strax innan gruppen. Han höll ett mycket fint avstånd till mig hela kvällen. Det som vi nu tränar på just nu är att han inte ska stanna upp helt framför gruppen. Här blir gärna en halt. Men det kändes som om han började förstå att han inte behöver stanna till där. Utan bara växla tempo. Momentet utvecklas mycket bra. Sedan bad jag om hjälp av Perra, jag ville att han skulle titta på krypet och ljudgivningen. Krypet var som vanligt. Han var något hög i rumpan. Jag försökte ha en dragning upp emot mig. Det blir en riktig balansgång mellan belöningarna och själva krypet. Har han bara full kontakt uppåt så kryper han mycket bra. Rumpan kommer ner och krypet flyter. På ljudgivningen tränade vi långa perioder med skall, samt att han skulle hara helt tyst när det så föreskrevs. Vi bollade med lite olika sätt för kvällen. Och tillslut skallade han där han skulle, och var helt tyst däremellan. När jag var klar med kvällens lydnadspass kom Kattis körande. Hon kom direkt från jobbet. Hon hade med sig Martin som praoar hos sin mamma.

Magnus körde ingen lydnad denna kväll. Han hade kört denna på Jyckebo under dagen. Han sparade sig till skyddet. Magnus och Caster håller på med släppande och utbackningar. Caster var rätt stökig denna kväll. han improviserade en hel del. Magnus var måttligt road av hans tilltag. Men körde vidare med övningarna. Tillslut blev släppandet lite för bra. Han bet knappt. Han tänkte bara på att släppa. Magnus avbröt övningen, och satte Caster i bilen. För att senare ta ut honom igen. De hade hamnat i konflikt med varandra. Ett klokt beslut. Senare tog han ut Caster och körde rena bettövningar. Då laddade Caster som vanligt. Magnus blev med ett genast mycket gladare. Caster gick som en fröjd. Kattis och Puma körde en variation i platsliggningen ihop med Helene och Scilla. Det verkade som om de båda tikarna köpte upplägget. De låg som små ljus båda två. Jag blev engagerad som tillsägare och ordningshållare i övningen. Förarna lämnade som vanligt sina hundar. Jag stod intill dem och berömde och sade till dem om de började tugga gräs. Båda vovvarna förstod upplägget. Vi testade samma sak fyra gånger på raken. Där vi kommenderade hela momentet. Det stegades avstånd mellan hundarna, de kopplades loss och lades efter alla konstens regler. Jag tror att Kattis och Helene är något på spåret. På skyddet körde jag transporter med Ztorm. Han skötte sig uteslutande riktigt bra. Jag behövde påminna han ett par gånger under passet. Jag var i stort mycket nöjd. Jag lade honom för bevakning i ärm. Jag hade sagt till figgen att han skulle dra ut på bevakningstiden till minst tre till fyra minuter. Vilket Magnus gjorde. Ztormen vek inte blicken en millimeter från figgen någon gång. När bettet kom ville jag att figuranten skulle jobba in honom ljupt i kampen. Det kampades i säkert trettio sekunder, där han belastade Ztormen en hel del. Jag kommenderade passivitet. Ztorm spottade ut ärmen och backade ut i en fin bevakning. Det var som vanligt en riktigt trevlig kväll i vänners lag. Vi åkte hemåt belåtna med våra pass.

Det var en gång en pojke och hans hund. De skulle vara med i en hundtävling. Glada ihågen anlände de till tävlingsplatsen. Pojken var lite lagom nervös, men kände sig väl förberedd. Och såg fram emot dagen med tillförsikt. Startordningen lottades. Pojken blev mycket nöjd över sitt startnummer. De hamnade mitt i startfältet. De tävlande blev utlotsade till respektive spår. Pojken och hans hund hade cirka en halvtimme på sig att förbereda sig. Han rastade av sin hund. Och snart var de stora stygga domarna på plats. Pojken gjorde de sista förberedelserna och gick upp emot upptagsrutan. Han skickade ut sin hund i rutan, för att leta rätt på spåret. Hunden hittade snabbt spåret men valde att gå ut på fel håll. Typiskt tänkte pojken och vände hunden åt rätt håll. Hunden fäste fint och for iväg åt andra hållet. Efter ett tag fick pojken och hunden lite slag. Det skulle visa sig att fältet varit fullt av rådjur när spåret trampades ut på morgonen. Pojken förstod att det var något sådant som hänt. Men han tog det lugnt, och lät hunden jobba. Snart slängde hunden sig ner i backen. Pojken gick fram till hunden. Och mellan frambenen låg det en pinne. Pojken berömde sin hund, och gjorde ett nytt skick. Så forsatte det hela vägen. Hunden markerade och pojken berömde. Han gick där bakom och mös. Snart hade de kommit till slutet. Pojken räknade sina funna pinnar. Han hade sex stycken plus en slutpinne. Han funderade lite på var de missat en pinne. Och kom ganska snart fram till att det måste ha varit första pinnen som de missat. Här hade hunden problem, pågrund av att det gått en hel del vilt här. Han var ute och kontollerade en del korsande spår här. Men pojken var mycket nöjd med hur dagen hade börjat. Pojken och hans hund träffade spårtramparen i slutet av spåret. Han berättade för honom att det gått rådjur på hela fältet på morgonen. Pojken fick bekräftat vad han misstänkt. Sedan åkte de tillbaka till klubben. Ekipagen skulle samlas på klubben, för att sedan åka ut till uppletanderutan. Det blåste en hel del denna dag. Det skulle visa sig att det var sidovind i rutan. Perfekt tänkte pojken. Och gjorde snart upp en plan på hur de skulle skicka. Det blev deras tur. De ställde upp för första skicket. Pojken hade valt att ställa upp på den sidan vinden kom in ifrån. Hunden sprang ut och fann första föremålet, som han lämnade av utan något tugg. Pojken gjorde fyra skick, och fick in fyra föremål. Om än med lite tugg på resterande. Det var dags för att få betyg. De stora stygga domarna gav dem 8,25 poäng. Anledningen skulle vara att de inte sökt igenom hela rutan. Pojken tänkte att det var i och för sig helt rätt. Men han hade inte hunnit så långt innan hunden funnit fyra föremål. Konstigt tyckte pojken. Det finns ju ingen anledning att söka igenom hela rutan om man funnit föremålen på ena halvan av rutan? Förbryllad gick pojken iväg. Pojken och hans hund fick en spontan applåd innan betyget delades ut. Det var förmodligen fler än pojken som tyckte att det var ett mycket snyggt arbete av hunden.

Pojken och hans hund gick tillbaka till bilen. Och väntade där ett tag. Sedan gick de ner på en höjd ihop med andra deltagare som redan gjort uppletandet. Pojken tyckte det var roligt att stå och titta på sina medtävlande. Här var ekipage som gjorde mycket bra ifrån sig. Men fick inte gehör för detta av de stora stygga domarna. Tyvärr var det tvärtom också! Här var några ekipage som knappt skulle få godkänt i momentet som både fick 8 och 9 i betyg? Betygen verkade vara godtyckliga. Men vi hörde ju inte riktigt ifrån där vi stod. Pojken och hans kamrater åkte tillbaka till klubben. De stora stygga domarna skulle äta lunch. Pojken passade också på att äta lite. Sedan äntrades appellplanen. Det skulle bli platsliggning. Pojkens hund låg mycket bra. hunden fick en dubbel 10:a. Men även här var det lite konstigheter i bedömningarna? En hund fick nerdrag för att han flyttan ner skinkan ( en gång ) Denna farbror blev inte glad när han fick höra motiveringen till nerdraget. Lydnadsmomenten drog igång. Pojken stod och tittade på sina medtävlande ett tag. Det skulle ta lite tid innan de skulle in på planen. Pojken fick se många trevliga ekipage. Men reagerade på hur vissa moment bedömdes. Här var hundar som försvann i horisonten på framåtsändandet, som fick höga poäng? Här var hundar som var uppe och gick på krypet, som fick betyg? Här var en hund som slog i hindret så att det hördes ända upp till klubbhuset som fick 10:or? Det började mullras bland de tävlande. De undrade vad de stora stygga domarna sysslade med. Betygen verkade vara helt godtyckliga. I sagans värld trodde jag inte att det var så viktigt vad folk heter, eller vad de gjort tidigare. Men det skulle visa sig att det just var så. Bedömningen var olika hela tiden. Pojken kände hur det böjade koka inombords. Det får inte gå till på detta sätt tänkte han i sitt stilla sinne. Nu var det pojken och hans hunds tur. Allt flöt på. När krypet kommenderades kröp hunden lugnt och fint i ett jämt tempo. Men med något hög bak. Pojken och hans hund fick samma betyg som ett ekipage, där hunden bevisligen reser sig och går jämte sin förare? Bra för dem, mindre bra för pojken och hans hund. När pojken och hans hund kom till momentet ljudgivning, så stod de stora stygga domarna och konfererade om betyg? Pojken och hans hund stod och väntade på att de stora stygga domarna skulle bli klara, och inta sina positioner. Han står och kliar sin hund under hakan, och helt plötsligt kommenderas skallet. I min värld hade inte momentet börjat ännu. Då hade pojken inte stått och kliat sin hund under hakan. Pojken menade att det var tekniskt fel. Men fick inget gehör från de stora stygga domarna. De nollade ett moment som pojken inte fått utföra enligt reglementet? Pojken blev heligt förbannad! Men ville inte ställa till med en scen. Han och hans hund bet ihop. Och gick för att utföra hoppet. I sagan värld kan allting hända. Men pojken trodde det var en skräckhistoria de hamnat i? Pojken och hans hund missade uppflyttningen med 5,5 poäng. När pojken vaknade så insåg han att han varit med om något horribelt. Har detta verkligen hänt i verkligheten???  

Igår var jag nere och tränade med gruppen på Burlöv. Vi var bara tre stycken på plats. Även folket från spårhundsgruppen var lite folk. Även de var bara tre personer. Så vi slog oss ihop. När jag kom ner till klubben var redan Vera och Perra på plats. De körde lydnad med deras hundar. Jag stod på litet avstånd och tittade på dem. Jag måste säga att det ser riktigt trevligt ut. Vera har gjort ett kanon jobb med Signe. Det är många bitar som håller på att ramla på plats. Det är roligt att Vera har börjat prata om att komma ut och tävla med Signe. Det är inte så länge sedan hon var helt anti till detta. Jag förstår att hon vill ut och mäta sig mot andra. Så till våren får vi med all säkerhet följa med Vera och Signe på tävlingar. Perra och Balder är även de riktigt på gång. Perra är väldigt tränings flitig. Vi får nästan stoppa honom. Annars hade han och Balder tränat 2-3 pass om dagen, 7 dagar i veckan. Men det ger ju resultat. Men vila och återhämtning ska inte underskattas. Jag och Ztorm körde en del linförighet på passet igår. Vi körde några inkallande med ställande och läggande. Det gick relativt bra. Men jag ska nog inte köra detta moment när det är mörkt. Det är svårt att se utförandet. Jag tyckte att det var lite många steg i ställandet. Men enligt mina kamrater var det ok? De sade att han kom som om han var skjuten ur en kanon. Då är det som bekant svårare att tvärnita. Jag gjorde om hela momentet, med en dragning bakåt. Då gick han ut i ett mer anpassat tempo. Där det finns möjligthet att stanna tvärt. På framåtsändandet har jag börjat plocka bort hjälper. Det börjar arta sig till ett moment. Jag körde även kryp med honom. Jag laborerade lite med mitt tempo. Jag har inte riktigt hittat detta. Men det kändes som att vi kom närmare ett bra slut resultat igår. Vi fick ett fint flyt i krypet. Vi avslutade passet med ljudgivningen. Förra passet vi körde detta kom jag på vissa saker i mitt beteende inför och under momentet. Om jag står som i givakt, blir det mycket bra. Jag har sneglat ner på Ztormen. Då flyttar han sig i första skallet, för att sedan behålla denna position. Men om jag bara tittar rakt fram blir han kvar i grundpositionen.

Nu på eftermiddagen ska jag åka ner till Höörs Bk. Jag tänkte köra lite mer lydnad. Det blir apporteringarna och framåtsändade för hela slanten. Jag fick ett telefon samtal på förmiddagen idag. Det var Kjell från Åhus som meddelade att vi kommit med i deras högrespår tävling på lördag. Vi stod som 7:e reserver från början. Jag trodde inte att vi skulle komma med. Men folket har stukit sig en efter en. Roligt att få köra en sista tävling i år. Det har sugit i tävlings tarmen. Jag har stora förhoppningar på att det ska gå bra. Ztormen går riktigt bra nu. Sedan blir det vintervila/träning för hela slanten. Så att vi kan komma ut till våren ännu mer förberedda än någonsin. Jag längtar redan till nästa säsong. Perra och Balder var i Bjuv i helgen och gjorde ett MH. Nu har Balder känd mental status. Jag vet att Perra också är enormt sugen på nästa säsong. Perra bara slipar detaljer med Balder. Så att de ska stå väl rustade inför våren.

Då var det måndag igen. Helgens aktiviteter är över. Jag var i Landskrona både lördag och söndag och var tävlingsledare. Som vanligt var det mycket folk som hjälpte till i Landskrona. Det underlättade en hel del för mig. Det blev lite kris en vecka innan tävlingen. Där spåren var planerade att trampas, gick det boskap. Normalt har bönderna tagit in sina djur i mitten av november. Men klimatet har gjort att kossorna kunnat gå utomhus och beta istället. Så det fick bli vissa ändringar. Som tur var kunde folket på Landskrona fixa alternativa marker. Det var åtta elit ekipage båda dagarna som kom till start. Några hade kommit långväga ifrån. Jag tänker på framförallt ett ekipage. Hunden spårade som en gud, tills de var ca 25 meter ifrån slutpinnen. Enligt spårläggaren/mottagaren hade de alla pinnar med sig fram till dess. Helt plötsligt vinklade hunden nittiograder och fortsatte att spåra. Tyvärr gick de av spåret här, och hittade inte slutpinnen. Jag tyckte så synd om dem. Men det är som man brukar säga, det är inga maskiner. Allt kan hända. När spåren trampades på morgonen var det frost på marken. Denna försvann under liggtiden. Och man kan nog påstå att det är nog inte så många ekipage som har spårat på frost mark på ett tag. Om det nu kan ha varit detta som ställt till det för dem. Vi fick se en massa fina prestationer båda dagarna. Det delades ut ett cert båda dagarna. Men många ekipage hade certpoäng. Jag vill tacka alla som hjälpte till i helgen. Ni gjorde denna tävling till en riktigt bra tävling!

Idag har jag haft lite mer tid med mitt eget. Ztormen och jag har haft en riktigt trevlig dag ihop. Vi började dagen med en bamse promenad. Den blev längre än vad jag tänkte. Vi bara gick och gick. Det var ett riktigt skönt väder. det tog oss två timmar att komma hem igen. Vi åt frukost båda två. Sen slocknade Ztormen i soffan. På eftermiddagen trampade jag ett spår till honom. för dagen, i alledes nya skor. Det är de inte längre. Jag trampade ner i ett tjärr direkt med dem. De såg förjä...ut. Men nu är de invigda. Spåret var cirka 900 meter 6 apporter och slutpinnen var en naturpinne. Liggtid 1 1/2 timme. Bitvis så gick spåret i vattensjukt område. Därav att mina skor ser ut som de gör. Vi gjorde ett upptag. Han kom ut till spåret vinkelrätt. Han kollade av båda hållen, och valde att gå åt rätt håll. Första biten av spåret var jobbig för föraren. Det gick igenom tät skog och mycket ris. Jag hade lagt första apporten här. Jag kände att draget i linan försvann. Han låg vid första pinnen. Jag tråcklade mig fram genom terrängen och berömde honom rikligt. Han låg uppe på ett ris. Vi fortsatte över en stengärdsgård. Jag hade lagt en pinne precis bakom denna. Jag trodde att han skulle bomma denna. Men ack nej. Han lyckades även med denna. Sedan kom vi upp vid Skåneleden. Här hade jag sett folk när jag trampade spåret. Men jag hade ingen aning om hur de rört sig. Jag hade följt leden i cirka 50 meter, för att sedan vika av in i skogen igen. Uppe på leden fick han verkligen jobba. Här var många spår. Men han löste problemet, och valde rätt spår. Han vinklade ut i skogen igen och ganska snart slängde han sig i backen igen. Ny pinne. Vi kom till slutet som var precis utanför vår bostad. Vi hade samtliga pinnar med oss. Slutpinnen hade jag inte lagt så värst snällt. Den låg vid andra liknande pinnar. Men han fixade detta. Jag är mycket stolt över hur Ztormen presterar. Framförallt så älskar han att arbeta, oavsett vad man hittar på till honom. Han får bekänna färg. Och han gör det med beröm godkänt! Jag hade trampat ett uppletande till honom under liggtiden. Vi drack lite vatten båda två. Sedan gick vi dit och tog oss an rutan. Jag körde på samma sätt som jag gjorde för några dagar sedan. Det verkar som om detta är medicinen mot tugget i föremålen. Jag tänkte även gå tillbaka lite i träningen ett tag och bara köra dummies. Jag hoppas att vi kan bli av med tugget helt och hållet? 

I tisdags var det som vanligt träning på klubben. Jag och Ztorm kom ner rätt tidigt. Kattis var fortfarande på sitt arbete. Och hade kört in till sitt jobb med min bil. Så jag hade inte min tränings utrustning på plats. När jag kom ner på klubben så var redan Vera på plats. Hon tränade lydnad med Signe. Jag gick ner till den, och frågade om de ville ha hjälp med något. Vera ville bli kommenderad i appell lydnaden. Hon ville köra igenom samtliga lydnads moment. Sagt och gjort. Det har hänt mycket i deras utveckling. Det såg stabilt och trevligt ut. Det är bara den förbaskade platsliggningen som strular för dem. Men det blir stadigt bättre och bättre. Signe är duktig på att spåra. Och får de bara ordning på platsliggningen kan de komma ut och prova på appellen. Realistiskt någon gång på vårkanten. När vi höll på med deras lydnad så dök Vicky upp. Även hon ville bli kommenderad. Hon och Yonsson ska tälva till helgen i Tollarp. Det är lägreklass spår. Vi började med linförigheten. Yonsson gick riktigt bra, men vid halterna var han inte riktigt med. Vi diskuterade detta faktum lite, och kom fram till att Vicky skulle annonsera halten på ett annat sätt för Yonsson. Detta gjorde underverk. Yonsson var mer med vid halterna. I övrigt såg deras program trevligt ut. Nu håller vi tummarna för dem i helgen. Nu hade resterande av folket anlänt till klubben. Och jag kom åt mina saker i bilen. Även jag ville ha viss kommendering. Det var vissa moment som jag ville testa av med kommendering. Vi började med att gå fritt följ, där jag hade ett snöre i halsen på honom utifall han inte skötte sig. Jag tyckte att det gick relativt bra. Men bitvis kände jag att han inte riktigt låg helt rätt. Enligt mina kamrater gjorde han det? Även krypet körde vi. Jag var lite slarvig i marsch anträdet. Detta resulterade i att han var något hög i gumpen. Jag vet erfarenhetsmässigt att det är viktigt att jag har kontakt med Ztormen i starten, annars kommer rumpan upp för högt. Vi gjorde om, och vi gjorde rätt. Då kröp han precis som jag vill att han ska göra. Vi bildade en grupp. Och körde framåtsändandet. Jag och Ztormen var först ut. Jag körde hela momentet helt tävlingsmässigt. Till min stora förtjusning sprang ut i galopp, växlade tempo innan gruppen och höll kontakt och tempot med mig på ett riktigt fint sätt. Vi testade i båda riktningarna. Det fungerade utan att jag gav några dubbelkommando. Han låg på cirka femton meter båda vändorna. Tyvärr så blev ingångarna vid mig lite slarviga efter inkallningen. Men vem bryr sig. Svårigheterna i momentet fungerade helt utmärk. Det andra är bara petitesser i sammanhanget. Nu var det full aktivitet på hela appellplanen. Folket hade gått ihop i små grupper och hjälpte varandra. Vicky meddelade att nu fick vi sluta köra lydnad. Hon var ute med sin andra hund och tävlade för ett tag sedan. Och de blev uppflyttade till elit sök. Så nu skulle hon bjuda på Bullfest. Vicka tål inte fet mat. Så hon bjöd på matbullar och en massa gott pålägg. Det satt som en smäck. Grattis Vicky och Schottie till uppflyttningen.

'

Efter att vi fikat klart så gick vi ut igen på planen. Vi skulle köra skyddet. Jag körde bara pannband och solglasögon med Ztormen. Jag har kört väldigt strikt ett tag. Och kände att vi bara skulle busa och härja detta pass. Han fick slaska i ärmen och rumstrera runt med figgen. Jag testade några släppande i tumultet som uppstod när figgen agerade för fullt. Han bara spottade ut ärmen, och gick in i bevakning. Det är skönt att se att han släpper trots att figgen dragit honom djupt i kampen. Ztorm var glad som en speleman. Och jag måste erkänna att det är rätt roligt med denna typ av träning. Men det får inte bli förmycket av den varan. Perra hade funderat en hel del på transporterna med Balder. Han hade kommit fram till att han skulle testa ett annat upplägg denna kväll. Sista tiden har dessa renderat i att Perra och Balder blivit ovänner. Resultatet har blivit att tilliten och självförtroendet hos Balder har fått en törn. Perra gick transporterna med insikten att hålla någorlunda position till figgen. Men vek av och lämnade den transporterade. Ganska snart förstod Balder konceptet. Och belöningarna kom oftare och oftare. Hela mimiken förändrades hos Balle. Svansen kom upp, han sträckte på sig och höll ett vaksamt öga på figuranten. Det verkar som om Perra är något på spåret, vad det gäller deras transporter. När Perra varit på honom i transporterna så har Balder blivit för lydnadsorienterad. Denna kväll fanns en fin balans. Magnus körde bita, släppa och bevaka med Caster. Framförallt lades ett stort arbete på efterbevakningarna. Här har Caster lite problem med att växla funktion. Han ligger gärna kvar i ett utmanande tillstånd. Magnus körde övningar där han växlade över och blev uppfodrande. Det hände många positiva saker när de körde på detta sätt. Betten blev djupare, släppandet blev klockrent. Figgen fick inga tjuvbett. Framförallt så sjönk stressnivån i Caster. Han började att koncentrera sig ordentligt. Magnus körde så hela kvällen. Kattis och Puma körde inget skydd. Vera och Signe körde även de lite skydd denna kväll. Det var ett tag sedan. Signe har varit skadad. Så det var en liten sugen tjej som äntrade appellplanen. Hon gjorde ett riktigt fint jobb. Kul att Signe är tillbaka.

På onsdagen ringde en kompis. Han jobbar som väktare/hundförare. Han skulle göra sin årliga uppkörning på fredag. Så han ville bara köra igenom momenten. Vi sammanstrålade i ett industriområde i Höör. Och vi körde igenom skyddet. Det gick mycket bra. Sedan åkte vi ner på Höörs Bk för att köra lydnaden. Även denna var mycket bra. Så om det inte händer något anmärkningsvärt på fredag, så kommer uppkörningen gå som en dans! Ikväll är det instruktörsmöte på klubben. Jag kommer att rulla in tidigare och köra lydnad med Ztorm. Helgen är snart här. Denna helg ska jag till Landskrona båda dagarna. Det är tävling.